Jag som startat och driver AH Häst och KBT AB heter Annica Hjelm och är 51 år. I nuläget är det bara jag som arbetar i företaget. Jag har ett rätt spretigt CV och hästarna har följt mej genom hela livet eller i alla fall 43 år!

Under mina ungdomsår var det hästar för hela slanten. Jag tävlade lite och det gick utmärkt bra, för det mesta. Tyckte att hoppning var roligast så jag tränade för olika tränare på Heda Ridklubb, det var där jag växte upp. Jag kunde inte tävla utanför klubben så mycket men fick meriter inom hoppning, bla red jag en riksfinal i stilhoppning i Karlstad med bra resultat. Jag arbetade även med att ha ridlektioner, det var barngrupper mest. Så utbildade jag mej som rid-ledare på Ridskolan Strömsholm. Det var jätteroligt!

När jag var 22 år så började jag arbeta hos en känd hopptränare i Kungsbacka. Han heter Lars Parmler och det var han och hans fru Liz Parmler som bla startade Göteborg Horse Show på sjuttitalet. Här lärde jag mej enormt mycket om hoppning. Lasse samarbetade med Nelson Pessoa som kom till Kungsbacka en gång i månaden och undervisade. Nelsons son, Rodrigo Pessoa var 17 år då. Han reste med ibland och han hade redan vunnit sin första Grand Prix-final. Han red sedermera hem alla guldmedaljer som fanns i världen men OS-guldet fick han vänta lite på. Han fick "bara" silver och det gick lite troll i det. Men han fixade ett guld till slut! Lasse hade grupper varje vecka för delar av den svenska hoppeliten så jag såg på väldigt mycket bra ridning varje vecka.

Under mina år med hästarna har jag givetvis fått en del skador både på mej själv och hästarna så jag är mycket uppmärksam på säkerheten för alla inblandade. Hästar är flyktdjur och det beteendet måste man lära sej att förstå. De reagerar på andra saker än vad vi människor gör och de lever alltid i nuet, dvs de är Mindfulla. Jag har även fått en bra kunskap om hur vi undviker att få skador på hästarna och hur vi bygger upp dem muskulärt och hållbart på lång sikt. Att skynda långsamt tycker jag är ett bra uttryck.

På äldre dagar lärde jag mej dressyrens ädla konst, åren 2000-2010 tränade jag regelbundet för en dressyrtränare som heter Ulla Wadeborn. Tyckte aldrig att det var roligt att tävla i dressyr men hann utbilda mej till galoppombyten i vart tredje språng på min halvblodsvalack, Nizze.

Andra stora inspirationskällor i ridningen har varit Kyra Kyrklund, Jane Savoie och Sally Swift med sin centrerade ridning. Den centrerade ridningen är helt fantastisk, tycker jag. Man rider med hjälp av att tänka sej saker som gör att hästen får så lätt att bära oss som möjligt.

Vid sidan av hästarna har jag alltid haft ett stort intresse av människor. På senare år fick jag möjlighet att läsa till beteendevetare på LIU. Det kändes inte jättesvårt att välja ämne när min kandidatuppsats i psykologi skulle skrivas. Titeln blev "Hästunderstödd Terapi, HUT, hur fungerar terapimetoden?

Mina utbildningar är, listade med de nyaste först:

♞ Diplomerad KBT & ACC- coach, Kjell Haglund, Livscoachakademin, 2019.

♞ Beteendevetenskaplig kandidatexamen, C-uppsats skriven om Hästunderstödd Terapi, Linköpings universitet, 2017.

♞ Dataingenjörsexamen inriktning mjukvara, Linköpings tekniska högskola, 2002.

♞ Fritidsledarutbildning, Valla Folkhögskola, 1993

♞ Barnskötarutbildning, Birgitta skolan, 1989.

♞ Ridledarutbildning, RK0, Ridskolan Strömsholm, 1991.

Mina mest relevanta arbetslivserfarenheter är:

Kurator

Arbetade i ett halvår som kurator och dataansvarig på Realgymnasiet i Linköping. Här lärde jag mej enormt mycket då det fanns problem med tex nyanlända flyktingar som var traumatiserade, flickor med självskadeproblematik, mycket stress och allmänna tonårsproblem och funderingar. Jag hade en delad tjänst som dataansvarig och kurator vilket inte var en bra kombination och det var väldigt stressigt så jag sökte mej därifrån.

Så började jag som kurator på LIllgårdsskolan som är en låg och mellanstadieskola med en rätt annorlunda kuratorsfunktion. Även här hade jag en delad tjänst där jag också arbetade som resurspedagog och lärde mej vikten av lågaffektivt bemötande.

Mellan 2002-2012 arbetade jag som forskningsingenjör på Foi. Lärde mej att vara extremt noggrann och alltid ha underbyggda fakta. Jag var helt drivande och ansvarig för mina egna resultat som skulle vara klara till deadlines. Detta var egentligen en arbetsform som jag tyckte passade mej men i och med att det var elektronisk krigsföring vi sysslade med så blev det för mycket teknik för mej. Sittandet framför datorn 100 % av tiden tog också ut sin rätt och jag fick värk i muskler och nacke. Också mina värderingar som innebär att man hjälper andra och inte för krig mot dem blev nog också en orsak till att jag till slut sa upp mej. Men det jag tar med mej från FOI är att noggrant söka information från grunden i allt och att bygga kunskap därifrån.

Ridlärare

Arbetade på Heda Ridklubb, både som ungdomslag och sedan som ridlärare. Det var ett roligt jobb eftersom de barn som var där var så motiverade att lära sej. För mej var säkerheten prio ett och inga nybörjarelever trillade av på mina lektioner. Jag anpassade svårighetsgraden efter elevernas nivå.

Barnskötare

Hade en fast anställning som barnskötare inom Linköpings kommun 1989-2002. Arbetade inom förskola och fritidsverksamhet och lärde mej mycket om teamwork eftersom allt byggde på personal-lag inom barnomsorgen.

Professionell hästskötare

1995 arbetade jag som professionell hästskötare hos Lars Parmler i Kungsbacka. Jag lärde mej väldigt mycket av att träna för Lasse och att varje dag se eliten träna för honom men jag såg också branschens baksidor. Jag lärde mej vad jag hade för värdegrund mot djur och människor.